Meneaufile-manualen

Meneaufile är en filhanterare med två paneler: man arbetar från en mapp till en annan, med båda inför ögonen, lika mycket med tangentbordet som med musen.

Vad den tillför

Det kan sägas i en enda mening: det som inte är en fil går att bläddra i som en mapp. En FTP-server, ett arkiv, ett lösenordsvalv, en databas, listan över processer, historiken för ett Git-arkiv: allt det öppnas i en panel, med samma tangenter, samma markering, samma sökvägsrad. Det finns ingenting nytt att lära sig för varje källa.

Vad den inte är: en RDP-klient, en SSH-klient, en webbläsare, en redigerare. De verktygen hör till systemet; Meneaufile har dem till hands, ordnade, och vet vilket som svarar innan man klickar.

Vardagens handgrepp

Var du ska börja

• Panelerna – förflytta sig, layouterna, sökvägsraden.
• Kopiera, flytta, radera – och det som kan ångras.
• Kön – varje lång åtgärd får vänta på sin tur där, och kan följas där.
• Kortkommandona – hela listan.
• Modulerna – de tolv källorna som öppnas som mappar.

Plattformarna

Windows, Linux och Android. Det som saknar mening på en plattform visas inte där: modulen SAF finns bara på Android, nätverksomgivningen bara i Windows, tjänsterna bara där plattformen har några.

Panelerna

Elva layouter, från en till nio paneler: en enda vy, två sida vid sida eller den ena över den andra, tre, fyra, fem, sex, nio.

Layouterna

Deras tangenter följer listans ordning – Alt+1 till Alt+9, sedan Alt+0 och Alt+. – och inte antalet paneler: den fjärde layouten har tre.

Varje panel bär sitt nummer längst ned i sin lista: det är där man tänker på layouten, och ett högerklick på det visar dem alla, med deras tangent.

Mellan två paneler sitter mittposten: den smala list som skiljer dem åt, som posten som delar ett fönster — på franska ”meneau”, därav namnet Meneaufile. Dra i den för att ställa in bredderna; varje layout minns sina egna, och ett högerklick på en mittpost ger lika stora delar igen.

Tab går till nästa panel. Den AKTIVA panelen har en kant: det är den som tangenterna riktar sig mot, och den som är källa för en kopiering. Ctrl+U byter mapparna mellan två paneler.

Förflytta sig

• Retur eller dubbelklick går in i en mapp, öppnar en fil; fetstilen i snabbmenyn säger alltid vad dubbelklicket gör.
• Backsteg går upp en nivå; Alt+← och Alt+→ går tillbaka längs den väg man har gått.
• Sökvägsraden, överst, leder till vilken nivå som helst med ett klick – och dess högerklick öppnar samma meny som listan.
• Att skriva bokstäver hoppar till den första raden som börjar så.
• Högerklick på en av de två pilarna öppnar de besökta mapparna – panelens egna, inte grannens. Den listan överlever att programmet stängs, medan pilarna själva börjar om från noll vid varje start: det är när man öppnar igen som man söker var man arbetade. De nedtonade pilarna svarar ändå.
• F5 läser om mappen. På en lista med datorer sonderar den på nytt: det man kommer för att se är vem som svarar NU.

Varje panel kommer ihåg den senast besökta mappen PER ENHET: ett klick på en disks knapp tar dig direkt dit, och dess rot ligger ett högerklick bort.

Konsolen

Till höger om kommandofältet öppnar konsolfönstret en terminal i panelens mapp. På en SFTP-server – eller en SSH-post man bläddrar i – öppnar det en SSH-session på servern, placerad i mappen man tittar på.

Ett högerklick på det visar datorns terminaler: cmd, PowerShell, Windows Terminal, Git Bash eller WSL i Windows, skrivbordsmiljöns terminaler i Linux. Den man väljer öppnas direkt, och det är den som klicket öppnar därefter.

Vad listans nederkant säger

Antalet rader så länge inget är valt, markeringens storlek så snart det finns en, och det lediga utrymmet på den visade volymen. Under en sökning eller en mätning är det där genomgången visar hur långt den har kommit.

Pekaren och markeringen

Pekaren är ramen; markeringen är det som är färgat. De två är åtskilda: man för pekaren fram och tillbaka utan att förlora något av det som är valt.

Välja

Och lassot med musen, med Ctrl eller Skift vid klicket, som överallt.

Mäta

Blanksteg mäter en mapp – dess storlek skrivs i dess kolumn – utan att markera den. Det är handgreppet man upprepar när man går ned i ett träd för att veta vad som väger; diskanvändningen gör det på en gång, och som bild.

Det som är dolt

Ctrl+H visar eller döljer dolda filer. Inställningen gäller per panel, och sparas från en session till nästa.

Kopiera, flytta, radera

Handgreppen går från den aktiva panelen TILL den andra, som i alla filhanterare med två paneler. När fler än två paneler är öppna frågar Meneaufile vilken som är målet.

Kopiera och flytta

F6 kopierar, Ctrl+F6 flyttar. En sammanfattning säger vad som går vart innan det börjar, och en förloppsruta följer arbetet – man kan stoppa det. Ett andra handgrepp under tiden nekas inte: det går med i kön och startar på sin tur.

Inför en fil som redan finns ställs frågan en gång och svaret kan gälla för resten: ersätt, ersätt bara om målet är äldre, hoppa över, eller byt namn automatiskt. ”Äldre” är det vanliga sättet att uppdatera en mapp utan att skriva över ett nyare arbete; saknas datum på båda sidor behålls målet, eftersom det är det val som inte förlorar något.

Mata ut minnet på slutet

När målet är ett flyttbart medium – ett USB-minne, ett kort – har sammanfattningen en ruta: mata ut mediet när kopieringen är på plats. Den visas bara där, eftersom frågan bara uppstår där, och dess läge sparas från en kopiering till nästa.

En avslutad kopiering är inte en kopiering på plats: systemet håller sidor i väntan, och att dra ut minnet i det ögonblicket förlorar det som fortfarande var på väg. Utmatningen tömmer dem och avmonterar volymen – det är den som säger att man kan koppla ur. En fil som fortfarande är öppen gör att den avvisas, och Meneaufile säger det i stället för att låta en tro något annat. Där systemet tillåter det: Android låter inte en app avmontera en volym, och rutan visas inte där.

Byta namn

F2 byter namn på raden – namnet läses bland sina grannar, vilket är precis det man tittar på för att välja det.

Ctrl+M byter namn på ett helt parti med en enda mask, med en förhandsvisning av vad varje namn blir innan man bekräftar.

Skapa

Insert skapar en fil, Skift+Insert en mapp. I en modul skapar samma tangent det som modulen innehåller: en anslutning, en dator, en lösenordspost.

Radera

Del skickar till papperskorgen; Skift+Del raderar för gott, och säger det innan. På en server eller i en databas finns ingen papperskorg: borttagningen är alltid slutgiltig, och rutan påminner om det.

Ångra

Ctrl+Z ångrar ett namnbyte, eller ett parti som skickats till papperskorgen. En slutgiltig radering går inte att ångra – det är därför den bekräftas.

När rättigheterna saknas

Ett nekat tillträde är inte slutet. När en borttagning eller ett namnbyte misslyckas för att rättigheter saknas erbjuder Meneaufile att försöka igen med administratörsrättigheter. Systemet visar då sin samtyckesruta, som man fritt kan avböja – och en upphöjd borttagning går inte via papperskorgen. Båda sägs innan.

Loggen

Det som har rört filer sparas: vad som har gått vart, under vilket namn, och vad som har misslyckats. Man läser den utan att lämna appen.

Kön

Varje lång åtgärd – kopiera, flytta, radera, komprimera, packa upp, synkronisera, exportera en databas – läggs i en kö: bara en körs i taget, de följande väntar på sin tur. En inställning får dem att starta alla samtidigt. Man kan fortsätta arbeta under tiden.

En uppgift i taget, eller alla samtidigt

Från början spelar kön upp uppgifterna i ankomstordning, en enda i taget. Två uppgifter som delar samma medium går var och en långsammare än en enda, och redogörelsen läses i ordning: man vet vad som har gjorts, och när.

Allt samtidigt ställer man in i inställningarna, avsnittet ”Verktyg”. Varje uppgift startar så fort den kommer, utan att vänta på de andra. Det är vad man vill när de inte tävlar om något – en sändning till en server medan man packar upp, två överföringar på två olika medier. Inställningen gäller det som följer: att ändra den medan en uppgift körs stoppar ingenting.

Att starta en åtgärd medan en uppgift körs nekas aldrig: ett miniatyrfönster flyger mot köknappen, högst upp i fönstret. Åtgärden har tagits emot, den väntar på sin tur, och det är där man följer den.

Köknappen

I namnlisten finns den bara så länge det finns arbete; när det inte finns något att läsa försvinner den. Den bär förloppet för den pågående uppgiften – en ring, som snurrar tomt så länge inget har hunnit framåt – och, i ett märke, antalet uppgifter som återstår. Ett klick öppnar listan.

En rad per åtgärd: vad den gör, hur långt den har kommit – ”Pågår” och förfluten tid, ”Väntar”, ”Pausad”, ”Klar på 12 s — 11/9 kl. 14:02” – och dess handgrepp, som verkar utan att stänga listan:

• Pausa och Återuppta, på den pågående uppgiften.
• Avbryt: en uppgift som väntade försvinner utan att ha börjat. Om arbetet inte lämnar ifrån sig kontrollen – en fråga som lämnats obesvarad, ett blockerat anrop – tar en andra begäran över och raden stängs.
• Flytta fram eller bakåt i kön, för de uppgifter som väntar: den pågående uppgiften har redan skrivit, att flytta den bakåt skulle inte ogöra något.
• Tvinga: starta nu, utan att vänta på sin tur. En liten uppgift bakom en timslång överföring har ingen anledning att vänta; den lämnar kön och körs vid sidan, de andras ordning rubbas inte.
• Ta bort från listan, en i taget, eller Ta bort klara åtgärder på en gång. En avslutad uppgift försvinner inte av sig själv: dess varaktighet och utfall är just vad man kommer för att läsa när man går tillbaka till kön.

Förloppsrutan

Den första uppgiften öppnar sin ruta: filen som behandlas, förloppet, förfluten tid, överföringshastigheten, det som återstår. Pausa avbryter den tillfälligt, I bakgrunden lägger den i köknappen – miniatyrfönstret flyger dit –, Avbryt stoppar den. En uppgift som har väntat på sin tur får inte sin ruta att dyka upp när den kommer: man arbetade på annat håll under tiden. Kön tar tillbaka den av sig själv när uppgiften har en fråga att ställa – en fil som redan finns ersätts inte utan svar.

Samma begäran två gånger

En borttagning som har gått till kön utan att visa något, och tangenten som trycks tre gånger: den andra begäran blir inte en andra uppgift. Meneaufile säger det – ”Uppgiften väntar redan” – i stället för att göra allt två gånger, särskilt för sådant som förstör.

Det som inte tar någon tur

En mappjämförelse gör bara läsning: den tar inte turen av en kopiering och körs vid sidan. Skickad till bakgrunden finns den ändå med i listan – annars dök resultatet upp flera minuter senare, och man trodde att något hade hängt sig.

Stänga medan en uppgift körs

Fönstret frågar först: ”Uppgifter körs fortfarande”. Att stänga avbryter dem, och det de skrev blir halvskrivet. Kön återupptas inte vid nästa start, och det är avsiktligt: att spela upp en kopiering som avbröts mitt i en fil kräver att man vet hur långt den hade kommit – vilket disken inte säger –, och att spela upp en borttagning skulle förstöra det man kanske just har återställt. Varje uppgift lämnar däremot sin rad i loggen, med sitt utfall: det är dagen efter man frågar vad som hände.

Kolumnerna

Man drar i en rubriks kant för att ändra en bredd, och man ordnar kolumnerna i ”Välj kolumnerna”. Ett klick på rubriken sorterar; ett andra vänder på ordningen.

Vad sorteringen gör med mapparna

Mapparna grupperas överst och håller sig sinsemellan i stigande alfabetisk ordning – oavsett kolumn och oavsett riktning. Deras storlek är okänd så länge den inte har beräknats och deras datum säger föga, medan namnet är det man söker dem på.

Inställningen ”Mapparna följer sorteringen” (Inställningar → Fillista) får dem att lyda kolumnen som filerna: det är vad man vill efter att ha klickat på Datum just för att få sina nyaste mappar överst.

En post är inte en mapp, även om den öppnas som en. I listorna för NET, BDD och MAIL bläddrar man i en anslutning som i en mapp – dess sökväg är den högst verkliga sökvägen till startmappen hos servern –, men den sorteras tillsammans med filerna: den är ett mål, inte en ordning. Bara de ordningsmappar, de man själv har skapat för att ordna sina poster, håller sig överst.

Deras ordning

Högerklick på en rubrik öppnar Välj kolumnerna: varje rad kryssas i för att synas eller försvinna, och dras för att byta plats. Hela raden går att ta tag i – det finns inget handtag att sikta på.

Namnkolumnen stannar först: det är den som bär ikonen och markeringen.

Utom i en tabell: där kommer kolumnerna från frågan, och deras ordning är den i SELECT. Att ordna dem för hand skulle ge en inställning som nästa fråga skulle radera. De fasta listorna i en databas – anslutningarna, tabellerna – ordnas som överallt annars.

En inställning som kan gälla bara för den här mappen

En mapp med foton behöver inte samma kolumner som en mapp med kod. Rutan frågar när man stänger inställningen: för ENDAST den här mappen, för alla listor som har samma kolumner, eller för alla mappar.

Varje källa har sina egna

En server visar adressen och protokollet, en dator sitt tillstånd, en tabell sina fält, en process sitt minne, en tjänst sin starttyp. Det är källan som deklarerar dem, och listan anpassar sig efter dem utan att veta något om dem.

I en databas växlar F12 mellan en tabells data och dess struktur: två uppsättningar kolumner för samma rad i listan.

Textstorleken

Inställningen Textstorlek i listor ändrar tätheten: raderna och ikonerna följer med. Det är den inställning att röra på en skärm med mycket hög upplösning, före alla andra.

Snabbmenyn

En enda meny, var man än klickar: på en rad, på sökvägsraden, på [..], i listans tomma yta. Två menyer som liknar varandra utan att vara identiska tvingar en att läsa för att veta vilken man har; den här lär man sig utantill.

Tre ”Kopiera”, och det som skiljer dem åt

Ordet används för tre handgrepp som inte skickar till samma ställe. Menyn lägger därför till målet efter ett ”›” i stället för att göra etiketterna längre:

Målvyn syns vid varje åtgärd som skriver någon annanstans — Kopiera, Flytta, Komprimera, Säkerhetskopiera, Synkronisera: med två vyer ”› Panel 2”, med tre eller fyra ”› Paneler”, eftersom frågan kommer först när du agerar, och att nämna en vy i förväg vore att utlova något som ännu inte är känt.

”Klipp ut” (Ctrl+X) följer med kopieringen, och ”Klistra in” (Ctrl+V) visas bara om urklippet innehåller filer – en post som bara kan svara ”urklippet innehåller ingen fil” lär en att inte klicka mer.

En linje skiljer de två: ovanför själva filerna, byte som man klistrar in i en mapp; nedanför deras text, tecken som man klistrar in i en mening. ”›” säger vart var och en skickar, linjen säger att det rör sig om två olika saker.

Klistra in fyller den mapp som man har pekat ut, utan att gå in i den: högerklick på en mapp, ”Klistra in”, och det hamnar i den. På en fil finns det inget att fylla – det är den visade mappen som tar emot, som med Ctrl+V.

Det som inte finns med

Det som inte gäller: en databasrad komprimeras inte, en process byter inte namn. En saknad post säger samma sak som ett nekande, men tidigare.

Färgerna

Utan en etikett att läsa om är det färgen som gör att man träffar rätt på första försöket.

Varianterna

• Ctrl+högerklick öppnar Windows-menyn, den från Utforskaren, utan att gå via vår egen.
• Håll ned Skift för att visa de tekniska posterna – ”Kör som administratör” – som i Utforskaren.

Knappfältet

Ovanför varje lista finns tre grupper av knappar, från vänster till höger: enheterna, modulerna, snabbåtkomsten.

Enheterna

Dess knapp bär ett cirkeldiagram över det som är upptaget; muspekaren över den ger siffrorna och läser av dem på nytt just då. Högerklick leder till roten, till den senast besökta mappen på enheten, till den andra panelen – och bär ”Egenskaper”, systemets egna.

En enhet som inte längre svarar blir röd: det är ett tillstånd som ska åtgärdas, inte en egenskap hos enheten.

Modulerna

En knapp per källa, med sin förkortning och sin nyans. Se Modulerna.

Snabbåtkomsten

De personliga mapparna – skrivbord, dokument, bilder, nedladdningar – och de favoriter man själv har skapat. Var och en behåller sin nyans, densamma som i listan.

Handtagen

Mellan grupperna finns handtag: man drar i dem för att visa knapparna en efter en, man skjuter in dem för att fälla ihop knapparna bakom sin ikon. Det som är ihopfällt går fortfarande att nå – gruppens ikon öppnar en låda som listar dem, med ”Ändra…” längst ned för att ställa in ordningen och vad som visas.

Namnlisten

• Raketen bär startgenvägarna: de första har sin egen knapp, de följande väntar bakom den. Ctrl+1 till Ctrl+9 startar dem. Man släpper ett program där för att lägga till ett.
• Sökfältet – se Söka.
• Kön finns bara där när en uppgift körs eller väntar: en förloppsring, antalet uppgifter i ett märke och listan över uppgifter vid klick – se Kön.
• Hänglåset visar om lösenordsvalvet är öppet och växlar det med ett klick – stängt frågar det efter lösenordet; öppet stängs det igen. Dess ring fylls mot den automatiska stängningen, och muspekaren över den visar hur lång tid som återstår.
• Kugghjulet öppnar inställningarna.
• Pratbubblan öppnar din e-postklient för att skicka oss synpunkter, med version och plattform redan ifyllda.
• Frågetecknet visar kortkommandona när muspekaren är över det, och öppnar den här manualen vid klick.

Sök

Fältet i namnlisten söker i den visade mappen och dess undermappar. Knappen till höger om det öppnar alternativen – det är där sökningen blir exakt.

Två fält, en enda text

Sökningen skrivs på två ställen, och det är samma text: den i namnlisten och ett fält längst ned i panelens lista, strax ovanför dess nummer. Det man skriver i det ena syns i det andra, markören inräknad – det är ingen kopia, det är samma fält som visas två gånger.

Varför det nedre. Fältet i namnlisten är ett enda och betjänar den aktiva panelen: inför en resultatlista läser man vad man söker efter i andra änden av fönstret, och ingenting säger vilken av de två panelerna som bär det. Det nedre fältet finns i panelen som söker.

Ctrl+F öppnar det och placerar markören där, var man än är – även från ett annat fält, vilket just är varifrån man kommer: man skriver en sökväg och söker sedan i den. Det öppnas också av sig självt så snart en sökning pågår, och dess kryss lämnar det med ett handgrepp – det är utgången med musen, där Esc kräver att tangentbordet är i fältet.

Sökalternativen

Varje valt alternativ visas som ett märke under fältet; man tar bort det med ett klick på dess kryss. ”Rensa allt” tar bort alla.

Under sökningen

Listans nederkant nämner mappen som går igenom – en hel disk tar tiotals sekunder – och det som redan har hittats visas efter hand.

Stoppa, rensa, gå tillbaka

• Stoppa sökningen stoppar genomgången och behåller det som har hittats: listan blir kvar, man arbetar vidare i den.
• Fältets kryss rensar sökningen: panelen går tillbaka till mappen den visade.
• Esc lämnar fältet; samma kryss, eller ”Nollställ filtret”, ger tillbaka hela listan.
• De senaste sökningarna föreslås när man går tillbaka till fältet.
• Fältet Innehåll sparar sina tio senaste texter under historikknappen: ett felmeddelande söks från mapp till mapp utan att skrivas om.

Det den inte går in i

Att gå igenom kostar ibland mer än det man söker. En post i NET skulle öppna en anslutning, ett konto i MAIL skulle hämta hem femhundra sammanfattningar, en fråga i BDD skulle köras: sökningen stannar framför, och man går in för att söka i den.

Ingenting är dolt för det: de raderna jämförs fortfarande med frågan, och hittas alltså på sitt namn som på det som deras kolumner visar. Att kryssa i dem tvingar fram genomgången – man betalar då för anslutningen för endast de poster man har pekat ut.

Ett resultat öppnas på sin plats

”Öppna på platsen” leder till mappen som innehåller resultatet och pekar ut raden. Det är handgreppet som gör en sökning till en utgångspunkt.

Kortkommandona

Samma som i frågetecknets verktygstips, och med gränssnittets egna ord: det är själva åtgärdernas etiketter.

Agera

Skapa

Öppna

Navigera

Markera

Visa och redigera

F3 öppnar visaren, F4 systemets redigerare.

Vad den läser

Text, Markdown, HTML, CSV-tabeller, bilder, PDF, Office-dokument, video och ljud – och allt annat i hexadecimal vy. Pilarna går till nästa fil utan att stänga den: det är det som skiljer mellan att titta på en fil och att bläddra i en mapp.

Den egna renderingen är ingen motor: den läser rubriker, listor, tabeller, länkar; den känner varken CSS, skript eller bilder. För en sida som är beroende av dem lämnar knappen ”webbläsare” över den till systemets – redan installerad, och den säger sanningen. Ett Office-dokument går likadant till sitt program när det är installerat.

JSON och XML formateras om när filen läses i sin helhet: en tagg eller ett värde per rad, fyra blanksteg per nivå. En web.config eller ett API-svar ryms ofta på en enda rad, som man följde med fingret. Det som inte går att tolka – en fil som avkortats av läsfönstret, en .json som inte är det – förblir som det är: hellre källan än ingenting. Filen skrivs aldrig om: det är en formatering på skärmen.

Söka i den

Visarens fält söker i den visade filen, räknar träffarna och går från den ena till den andra. I en PDF är det den extraherade texten som söks.

En fil som ändras framför ögonen

En visad textfil läses om av sig själv. Meneaufile tittar på den varannan sekund: om den har ändrats läser om den utan att läsningen rör sig. Står den däremot längst NED i filen följer den med det som kommer – det är en logg man ser rinna.

Gränserna

Visaren läser sextiofyra mebibyte i ett svep; därutöver visar den ett fönster av filen, och två gränser leder till början och slutet.

Jämför två filer

F8 jämför innehållet i två filer, rad för rad. En fil i varje panel – annars frågar Meneaufile efter det.

Först filen med samma namn. När den andra panelen visar en fil med samma namn är det den som F8 — eller ”Jämför efter innehåll” med högerklick — jämför filen med, var markören än står där. Utan namne är det filen som är utpekad mittemot: gammal.txt mot ny.txt.

De två vyerna

• Sida vid sida: de två versionerna mittemot varandra, blocken justerade.
• Enhetlig vy: en enda text, tilläggen och borttagningarna blandade – den man läser när skillnaderna är få.

Räknaren visar omfattningen: +12 −3. ”Nästa skillnad” och ”Föregående skillnad” hoppar från block till block utan att man behöver leta med blicken.

Kopiera text

Text markeras med musen och kopieras med Ctrl+C. Sida vid sida har varje halva sin egen markering: du kopierar raderna från en enda fil, och Ctrl+A tar alla. Radnumren hålls utanför kopian, och varje rad behåller sin radbrytning.

Koden behåller sina färger

En .php, en .dart, en .json läses här med visarens färger – samma palett, inte en andra: en fil ändrar inte utseende beroende på om man läser eller jämför den. Diffen för en incheckning bär dem också.

Det som filnamnet inte förutsäger förblir text: en .txt där // inte är en kommentar, en logg, en fil utan filändelse.

Rad för rad, och inte på hela filen. En jämförare visar rader som kommer från två versioner, blandade i läsordning: att koppla ihop dem för att färga dem som ett block skulle öppna en kommentar på en borttagen rad och stänga den på en tillagd rad. Synlig följd – en /* */ över flera rader färgas bara på den första.

Överföra ett block

Redigeringsläget lägger till två handgrepp på varje block: ”Skicka det här blocket åt vänster” och ”Skicka det här blocket åt höger”. På så sätt lagar man en fil med hjälp av den andra, block för block, utan att lämna jämförelsen.

Ingenting skrivs förrän man sparar: ”Spara vänster”, ”Spara höger” eller ”Spara båda”.

Vad den säger i stället för att tiga

• De två versionerna är identiska rad för rad – jämförelsen har verkligen gjorts.
• Inget att jämföra rad för rad: filen är inte text, eller kunde inte läsas.
• En av de två filerna har ändrats på disken – ”Läs in på nytt” tar upp jämförelsen på det som finns där nu.

Två tabeller kan också jämföras

I en databas jämför F8 på två tabeller deras strukturer: byten finns inte, men fälten, deras typer och deras index finns. Menyn säger det – posten heter då ”Jämför strukturerna”.

Säkerhetskopiera och synkronisera

Två handgrepp för att få två mappar överens, och en och samma ruta: Jämför de två panelerna. Den visar vad den ska göra innan den gör det.

Säkerhetskopiera – F10

Spegelläge: en panel gäller. Regeln står skriven i rutan, med klara ord: ”Jag skriver över det som ändrats och tar bort det som blivit kvar.” I slutet är kopian en avbild av originalet – även för det som inte borde ha funnits där.

Den som gäller nämns – ”den vänstra panelen gäller” – och ”Byt riktning” byter den utan att man lämnar rutan. Det är den första sak man ska kontrollera: det är den enda inställning som avgör vad som ska tas bort.

Synkronisera – F11

De två mapparna möts i stället för att den ena raderar den andra. Varje skillnad har sitt handgrepp, och varje handgrepp kan bockas ur:

• Kopiera åt vänster / åt höger
• Ta bort till vänster / till höger
• Lämna i fred – raden blir kvar, orörd på båda sidor.

Sammanfattningen räknar det som är förbockat: ”42 åtgärder, varav 3 borttagningar”, och omfattningen påminns om – ”begränsat till det markerade”.

Vad som gör att två filer är desamma

Under spegelläget ändrar två rutor frågan som ställs för varje par av filer. Att kryssa i dem gör om jämförelsen: de sorterar inte en lista, de avgör vad som är en skillnad.

• Ingenting förbockat – datum, sedan storlek. Två sekunders tolerans: FAT avrundar, och två volymer har inte samma klocka. Inte en enda byte läses.
• Bortse från datumet – enbart storleken. För en kopia som har förlorat sina datum: en FTP-sändning, en omväg via ett minne, en återställning. Utan den räknades allt som olikt vid varje säkerhetskopiering.
• Jämför innehållet – byten, och bara vid lika storlek: två olika storlekar skiljs åt utan att något läses. Det enda utslag som inte felar, och det enda som kostar – båda filerna läses i sin helhet. Datumet har inte längre något att säga till om: rutan ovanför visar det.

Datumet avgör riktningen, aldrig skillnaden. När två filer väl har förklarats olika är det den nyaste som föreslås bli kvar, oavsett regel. Vid samma datum avgör ingen: raden blir stående på Lämna i fred, och bär anmärkningen innehållet skiljer när allt stämmer utom byten.

Innan vi börjar

En sista ruta anger siffrorna och döljer inte det värsta: ”120 objekt skrivs och 3 tas bort permanent – utan papperskorgen”. Det är ögonblicket att säga nej.

Vad den säger mer

• Båda mapparna är identiska – inget att göra, och det är ett svar.
• Båda panelerna visar samma mapp – handgreppet har ingen mening.
• 2 oläsbara mappar, lämnade orörda: det som inte kunde läsas tas inte bort för det. En blind jämförelse som raderar är precis vad en säkerhetskopiering inte får göra.

Varje dag, utan att tänka på det

Schemalägg… i samma dialogruta gör denna säkerhetskopiering till en aktivitet i systemets schemaläggare: inställd som dialogrutan är kommer den tillbaka vid den angivna tiden, även när du är utloggad. Se Schemalägga en åtgärd.

Arkiven

Ett arkiv öppnas som en mapp: man går in i det, tar ut filer ur det och lägger dit sina egna.

Komprimera, packa upp

F9 komprimerar markeringen, Alt+F9 packar upp. Rutan säger vad den skriver, och komprimeringen körs vid sidan av gränssnittet: fönstret förblir levande under tiden.

Flera arkiv packas upp med ett enda handgrepp, med samma svar: målet, vad som ska hända med redan tagna namn och lösenordet efterfrågas en gång och gäller för alla. Alternativet erbjuds bara för en markering som helt består av arkiv – en vanlig fil mitt i, och det försvinner.

”Komprimera” försvinner aldrig för en fil, arkiv inräknade. Att komprimera en ZIP på nytt tjänar oftast ingenting till, men det är en anledning att låta bli, inte att ta bort funktionen: en .apk eller .jar räknas som arkiv utan att någon ser dem så, och man vill kunna packa in dem som vilken fil som helst.

Krypterade ZIP-filer

En ZIP kan krypteras med lösenord. Att lägga till en fil i en krypterad ZIP kopierar över de data som redan finns oförändrade när det går – utan att dekryptera eller komprimera om dem – och överlåter arbetet till 7-Zip när det är installerat: det går snabbare, och resultatet är ett som ett annat verktyg kan öppna.

En fil som redan finns ersätts utan att raderas först; en identisk fil hoppas över.

Formaten

ZIP hela vägen. De format som bara 7-Zip kan öppna erbjuds endast om det svarar: bättre att inte erbjuda än att lova och misslyckas.

Upptaget utrymme

Längst ned i varje panel står vad som är ledigt på den visade volymen. Knappen för en enhet, i fältet, bär dess cirkeldiagram.

Se vad som väger

”Diskanvändning”, i en mapps meny, ritar upp det som väger: varje ruta är en undermapp, dess yta är dess storlek, ett klick tar dig ned i den. Det är den man öppnar när en disk fylls utan att man vet med vad.

För en enskild mapp räcker Blanksteg: den mäter mappen och skriver dess storlek i kolumnen.

Efter en borttagning

En borttagning ger tillbaka utrymmet och cirkeldiagrammet visar det så fort man för muspekaren över det – utom via papperskorgen, som behåller byten: de kommer tillbaka först när den töms.

De förseglade filerna

Listan över allt man ansluter till – webbplatser, servrar, datorer, hemligheter – och den över e-postkonton är krypterade FILER.

Två slags filer

• den egna, local, bredvid konfigurationen;
• de man har länkat: en fil på en delning, ett USB- minne, en server. Så delar ett team sina lösenord – filen ligger kvar där den är, Meneaufile minns bara var den ska hämtas.

En länkad fil har SITT lösenord, som inte är den lokala filens. Var och en öppnas och stängs för sig.

Nyckelfilen

En länkad fil kan dessutom ha en nyckelfil: ett andra lås, som lösenordet ensamt inte ersätter. ”Skapa en nyckelfil…”, i menyn på dess rad, drar sextiofyra slumpmässiga byte och skriver dem bredvid konfigurationen, under filens namn – alltid där, aldrig någon annanstans.

En ny dator behöver sin kopia: när nyckeln saknas säger Meneaufile var den ska läggas, och om en panel redan visar den erbjuder det sig att importera den.

Att förlora en nyckelfil stänger den förseglade filen för gott. Det sägs innan den skapas.

Byta namn, flytta

En länkad förseglad fil byter namn från sin rad: det är filen på disken som byter namn, med filändelsen kvar. Ingenting kopieras, ingenting dekrypteras.

Daterade kopior

Före varje skrivning lägger Meneaufile undan filens tidigare tillstånd, krypterat som den, i konfigurationens mapp backup — %APPDATA%\meneaufile\backup i Windows, ~/.config/meneaufile/backup i Linux. Den behåller dagens tio senaste och sedan den senaste från varje tidigare dag, i trettio dagar.

För NET-poster finns en knapp som tar dig tillbaka. I listan visar knappen Återgå till en tidigare version… i panelens verktygsfält — eller samma menyval vid högerklick på knappen NET, under KeePass-importen — kopiorna efter datum och klockslag. Välj en, så blir listan som den var. Tillståndet du lämnar läggs undan först: en återgång kan ångras på samma sätt som den gjordes. En kopia från före ett byte av huvudlösenordet öppnas bara med det gamla, och rutan säger det.

För en annan förseglad fil, för hand: stäng Meneaufile, lägg undan den skadade filen och kopiera önskad kopia till dess plats under dess namn — local_20260930-195717.meneaumail blir åter local.meneaumail. Samma lösenord öppnar den.

De tolv modulerna

Varje modul öppnas i en panel och går att bläddra i som en mapp: samma tangenter, samma markering, samma sökvägsrad, samma kolumner som kan dras.

De tolv

Hänglåset markerar modulerna vars lösenord är förseglade i valvet: de kan bara läsas när det är öppet, och hänglåset i namnlisten nämner dem när muspekaren är över det.

De som visas

En knapp visas bara där den har en mening: en ansluten telefon, ett Git-arkiv framför ögonen, en plattform som har tjänster. SAF finns bara på Android, nätverksomgivningen bara i Windows, Flutter bara där verktygskedjan är installerad.

Man ställer in vilka som visas, och i vilken ordning, med ”Redigera modulerna…” längst ned i lådan för deras grupp. Att dölja en knapp monterar inte bort källan: en inskriven sökväg, en favorit, ett sökresultat leder fortfarande dit. Det är ett röre man tar bort, inte en funktion.

Vad de har gemensamt

• Insert skapar det modulen innehåller: en anslutning, en dator, en post, en databas.
• F2 och F3 öppnar radens post. En dator, en anslutning, en databas, ett konto har inget namn att rätta på platsen, och inget att visa i visaren: de två tangenterna leder dit man ändå ska.
• F5 läser om – och sonderar på nytt, när det finns något att sondera.
• Snabbmenyn är densamma, bortsett från posterna: det som inte gäller finns inte med.
• NET och MAIL lagrar sina listor i förseglade filer, som går att dela.

SAF – Godkända mappar

På Android ser ett program bara det man har visat det. Modulen SAF håller listan över godkända mappar.

Godkänna en mapp

”Tillåt en mapp…” öppnar systemets väljare: det är den, och inte Meneaufile, som ger åtkomsten. Mappen läggs till i listan och öppnas med ett klick.

Ta bort ett godkännande

Menyn för en rads ikon tar bort det. Mappen berörs inte: det är godkännandet som försvinner, och det måste begäras på nytt för att komma tillbaka.

På andra håll

I Windows och Linux finns knappen inte: det finns inget att godkänna.

NET – Nätverk

NET Allt man ansluter till, i en enda lista: webbplatserna där man har ett konto, nätverksenheterna (SMB), servrarna FTP, FTPS, SFTP, WebDAV och S3, datorerna man fjärrstyr – RDP, VNC, SSH, TeamViewer – och hemligheterna som saknar adress.

Ange en post

Insert öppnar rutan. Typen kommer först, och det är den som anger fälten som följer: en webbplats vill ha en adress, en delning en sökväg \\server\delning, TeamViewer ett id, en hemlighet ingenting alls. Resten – namn, konto, lösenord, kommentar – är gemensamt, eftersom det är samma sak: ett mål och det som behövs för att presentera sig där.

Varje typ bär sin symbol, just den som raden kommer att visa: en server för FTP, en konsol för SSH, en jordglob för en webbplats, en nyckel för en hemlighet. Fjorton rader text läser man ord för ord; en silhuett träffar man på första försöket. Det hopfällda fältet behåller den.

En SSH-nyckel

Posterna för SSH och SFTP har ett fält Privat nyckel: nyckelns sökväg, ~/.ssh/srv_web. Fältets knapp öppnar väljaren i ~/.ssh, och en sökväg som väljs under användarens mapp skrivs med ~ – posten fungerar då på en annan dator, under ett annat konto. Själva nyckeln stannar där den är: filen med posterna transporterar den inte.

En skyddad nyckel hämtar sin lösenfras från postens lösenord. En nyckel utan lösenfras klarar sig utan lösenord; om det finns ett fungerar det som reserv när servern nekar nyckeln.

Kommandot klistras in som det är. ssh -i ~/.ssh/srv_web [email protected], inklistrat i adressfältet, fyller i posten: värden, användarnamnet, porten om det finns ett -p, och nyckeln. Inklistrat i listan öppnar det en förifylld SSH-post.

En SSH-post går att bläddra i. Dubbelklicket går in på samma dator via SFTP, med samma konto och samma nyckel – utan någon andra post att hålla reda på. Med högerklick öppnar Öppna SSH-session en terminal på servern; väl inne öppnar konsolfönstret bredvid kommandofältet sessionen i mappen man tittar på.

SFTP läser nycklar i OpenSSH-format – ed25519, RSA, ECDSA. En PuTTY-nyckel (.ppk) konverteras först med PuTTYgen. Filen ~/.ssh/config läses inte: SSH-sessionen ser den ändå, eftersom det är ssh som öppnas, men inte när man bläddrar bland filerna, vare sig från en SFTP-post eller från en SSH-post.

Lösenordet

”Skapa” tar fram ett; en mätare visar dess styrka – från mycket svagt till mycket starkt – och Meneaufile vägrar återanvända något av de fem senast använda. Reservkoderna som vissa webbplatser ger en gång för alla sparas tillsammans med det, en per rad.

”Kopiera lösenordet” lägger det i urklipp och tar bort det därifrån efter några sekunder – nedräkningen visas i meddelandet. Användarnamnet och adressen kopieras också, med samma tangenter på alla poster: man lär sig inte tre kortkommandon på nytt för att raden är en dator snarare än en webbplats.

En ruta säger att lösenordet inte ska sparas: det efterfrågas då varje gång och glöms när programmet stängs. På en produktionsserver är det ibland vad man vill.

Förflytta sig i den

En öppnad filserver är en mapp: man går in i den, tar ut filer ur den, lägger dit sina egna, med F6 som överallt. En dator, en webbplats och en hemlighet är löv – det finns inget att öppna i dem, bara något att starta på dem.

”Koppla från” stänger en servers session utan att ta bort dess post ur listan.

Man går in i en post för att söka i den. En sökning som startas från listan går inte ned i någon anslutning: den skulle öppna dem alla, en session och ett lösenord per post, och vänta på var och en av dem som är avstängda. Den jämför själva posterna – deras namn, deras adress, deras konto –, vilket fortfarande är sättet att hitta rätt i en lång lista. För att söka igenom en server utan att gå in i den, kryssa i dess post före sökningen: de ikryssade posterna, och bara de, genomsöks.

Veta om målet svarar

Varje post anger hur den ska kontrolleras. En ny post startar på Kontrollera inte: man väljer sonden för de datorer man vill övervaka.

• Kontrollera inte – kolumnen förblir tom.
• Ping – datorn svarar. Adressen att pinga kan skilja sig från postens: ett TeamViewer-id kan inte pingas, man måste ange dess IP.
• HTTP – tjänsten svarar. En server vars applikation har fallit svarar fortfarande på ping, och det är just det man vill skilja på.

Statuskolumnen svarar I liv, Svarar inte eller Kontrollerar…. F5 sonderar hela listan igen; ”Kontrollera nu” sonderar bara den utpekade raden.

Ordna posterna

Skift+Insert – ”Ny mapp” – skapar en ordningsmapp: per byrå, per webbplats, per kund. En post läggs i den genom att dra den till mappen, med Ctrl+F6 till den mapp som den andra panelen visar, eller med Ctrl+X och sedan Ctrl+V. Lösenordet följer med: det ligger under postens identitet, som inte ändras.

F6 kopierar en post: en andra post, med egen identitet och eget lösenord, som man ändrar utan att röra den första. Att ta bort en ordningsmapp tar inte bort det den innehöll – posterna flyttas upp till roten.

Ingenting går ut till en filmapp: en post har inga byte, och att kopiera den dit skulle skriva ett lösenord i klartext. Filerna på en öppnad server går däremot ut som alla andra – det är hela poängen.

Listan och dess delning

Det är en förseglad fil: local.meneaunet, och de man har länkat för att dela ett teams lista. Huvudlösenordet krypterar den och efterfrågas vid varje öppning; en inställning anger hur länge den förblir öppen – tills programmet stängs, eller några minuter.

Poster, mappar och hemligheter ligger i den: lösenord, reservkoder, gamla lösenord. Det är det som gör att ett USB-minne kan ta med sig en lista som går att öppna – systemets nyckelring lämnar däremot aldrig sin dator. Att ta bort en post tar med sig dess hemligheter, och rör ingenting i andra änden av nätverket.

Loggen

”Logg för fjärrservrar” sparar dialogen med servrarna: det är dit man går när en anslutning nekas utan att säga varför. Den kopieras med en knapp.

MTP – Anslutna enheter

MTP Telefoner och surfplattor anslutna via USB, genom protokollet MTP.

Ansluta

Enheten måste vara upplåst och inställd på ”Filöverföring”: så länge den inte är det förblir listan tom och säger det med klara ord.

Förflytta sig i den

Det interna minnet och SD-kortet är mappar, och filerna kopieras till en panel med F6 som överallt annars.

Knappen

Den visas bara där källan är monterad: utan MTP-drivrutin finns det inget att öppna.

GIT – Git

GIT Ett Git-arkiv går att bläddra i som en mapp: de ändrade filerna, grenarna, historiken.

Öppna ett arkiv

Knappen GIT i fältet hoppar till favoritprojektet; högerklick ger listan: de kända arkiven, ”Commit”, ”Historik…”, grenarna, ”Stash…” och ”Stashar”, ”Taggar…”, ”Fjärrarkiv”. En mapp på disken som ännu inte är ett arkiv erbjuder där ”Klona ett arkiv här…”. Projekten läggs till av sig själva när man går in i dem, och ett projekt vars mapp har försvunnit glöms bort – utom om det är dess disk som saknas, eftersom ett urkopplat minne inte får få något att glömmas.

Tillståndet för en mapp

Varje rad har sin färg: i konflikt, ospårad, ändrad, förberedd, ignorerad. En fil beskrivs av git på två axlar – indexet och arbetskopian – och en rad kan inte visa båda: det är det som återstår att göra som avgör färgen. Sökvägsraden visar den aktuella grenen.

Förbereda och checka in

”Commit” öppnar vyn med ändringarna: en fil per rad, kolumnen Spårad visar vad git vet om den. Man pekar ut raderna som överallt annars – klick, Ctrl+klick, Skift+klick –, skriver meddelandet längst ned, och Commit går iväg med det som är markerat. Inget markerat, inget går iväg: knappen säger det.

Knappen Ospårade i commit-fältet döljer det git inte spårar: en mapp full av slängfiler dränker inte längre de två man vill committa, och Ctrl+A tar inte längre med dem. Avmarkerad visar den hur många den döljer.

Se skillnaderna

”Visa skillnaderna” öppnar diffen block för block, mellan arbetskopian, indexet (förberedd) och en commit – före och efter namnges där. En binärfil säger det i stället för att visa brus.

Handgreppen

• Commit med sitt meddelande.
• Ignorera: filen läggs till i .gitignore.
• Återställ: rutan säger hur många nya filer som försvinner från disken och hur många som återgår till arkivets tillstånd. Det osparade arbetet går förlorat – det står skrivet.
• Kopiera › urklipp: en rad bland ändringarna är en fil på disken, och kopieras som sådan – för att klistras in någon annanstans, även utanför Meneaufile. Varken klipp ut eller klistra in: listan är sammansatt av git, man tar inte bort en rad ur den och skriver inget i den.
• Öppna på platsen: filen finns på ett annat ställe än sin rad – raden lever i listan, filen i arbetskopian, där man redigerar den. Det är dit posten leder.

Grenarna och historiken

Skapa en gren, byta till den, slå ihop – posten bär grenens namn, och svarar inget att slå ihop: redan aktuellt eller sammanslagningen stoppades: vissa filer är i konflikt. ”Historik…” listar commitarna: deras korta avtryck, deras rubrik, deras upphovsperson, deras datum. Den vänstra marginalen ritar grafen, varje rad på sin egen, och en sammanslagning drar sin linje mot den angränsande kolumnen. Ett dubbelklick öppnar detaljerna för en commit: hela dess meddelande och de filer den har berört.

Merge request-trädet

Merge request-träd… i GIT-knappens meny ritar de öppna MR:erna i GitLab-projektet som fjärrförrådet pekar på. Var och en står under grenen den utgår från, indragen ett steg som en innehållsförteckning: steget anger i vilken ordning de ska godkännas, och ett klick på ett kort öppnar MR:en i webbläsaren.

• Ursprunget läses i commits. En MR som utgår från en annan står under den, även när båda siktar på main: ”efter !28” säger vilken som ska godkännas först, och ”mål main” varnar för att den fortfarande siktar på main — att slå ihop den först skulle ta med den andras commits.
• Märkena visar tillståndet enligt GitLab: utkast, konflikter, behöver rebase, behöver godkännas, öppna diskussioner, pipeline körs, klar.
• Knappen Checkout uppe till höger på varje kort byter arbetskopian till MR:ens gren, för att prova eller granska den innan den godkänns. Grenen hämtas först från servern; pågående arbete kan läggas undan, som vid varje grenbyte. En bock markerar grenen du redan står på.
• Den personliga åtkomsttoken med behörigheten read_api skapas i GitLab: User settings › Access › Personal access tokens › Generate token. Meneaufile frågar efter den en gång och sparar den i valvet, i en egen post; en NET-post med kontots lösenord tas inte för en token.

Utbyta med fjärrarkivet

”Pull” och ”Push”, med antalet commits som berörs bredvid etiketten – noll skrivs inte. En gren som ännu inte finns på andra sidan går iväg med sin uppströmsgren. Fjärrarkiven anges och tas bort från samma meny. När servern ber om inloggningsuppgifter ber Meneaufile i sin tur om dem i stället för att sitta fast utan ett ord.

Lägga åt sidan

”Stash…” lägger det pågående arbetet åt sidan utan att checka in det, med en frivillig beskrivning; ”Stashar” – Undanlagt arbete – listar det som väntar, och därifrån återupptar eller kastar man. ”Taggar…” sätter och tar bort taggar på samma sätt.

Vem som skrev den här raden

”Radhistorik”, i en fils meny, tillskriver varje rad dess commit och dess upphovsperson. Det är frågan man ställer inför en oväntad rad, och en lista med commits svarar inte på den.

Konflikterna

En fil i konflikt öppnas på sina versioner: den gemensamma versionen, vår, deras, och det resultat man bygger. ”Ta allt” tar över en hel sida, ”Lös” sparar – och filen lämnar kategorin i konflikt.

Klona

Från en mapp: adressen (https://… eller git@värd:org/arkiv.git), namnet på mappen som ska skapas, och en fullständig eller grund historik – de N senaste commitarna.

Bundlarna

En .bundle-fil är ett Git-arkiv packat i en enda fil: nog för att ta med ett projekt på ett USB-minne, eller ge det till någon, utan server. Ett dubbelklick visar vad den innehåller – dess grenar, dess taggar – och Klona här… gör den till ett vanligt arkiv, bredvid den, utan nätverk. I ett arkiv packar Skapa en bundle… i GIT-menyn hela arkivet i mappen i den andra vyn.

Om git saknas

Meneaufile anropar systemets git. Saknas det eller ligger utanför PATH säger programmet det i stället för att misslyckas utan anledning.

SVN – SVN

SVN En arbetskopia i Subversion, med samma handgrepp som överallt.

Handgreppen

• Hämta en kopia… från ett arkivs adress.
• Uppdatera – aktuell, revision 1234, eller uppdaterat, men konflikter återstår.
• Checka in… med sitt meddelande.
• Ställ under versionshantering, ta bort ur arkivet.
• Markera konflikter som lösta, städa kopian.

Läsa

Historiken listar revisionerna; skillnaderna öppnas i samma vy som Gits. Sökvägsraden anger grenen och revisionen (r1234).

Det som inte kommer tillbaka

Att ångra ändringar är slutgiltigt: det som ångras kommer inte tillbaka, och rutan säger det innan – för ett objekt som för hela kopian.

FLU – Flutter

FLU Flutter-projekten och verktygskedjan som hör ihop med dem.

Projekten

Listan sparar de öppnade projekten. ”Skapa ett Flutter-projekt” frågar efter paketets namn och mappen.

Vad vänsterklicket gör beror på var man är. I ett projekt öppnar det menyn: det är vad man behöver på plats – köra, bygga, enheterna. På andra ställen hoppar det till det senast öppnade projektet från den här knappen, där det inte finns något att agera på. Högerklick öppnar menyn överallt.

Kommandona

Hämta beroenden, analysera, testa, formatera, städa, uppgradera, se föråldrade beroenden, köra diagnostiken. Bygg release riktar sig mot Windows, Linux, Android (APK eller bundle) och webben – och det är verkligen --release för alla fem, vilket etiketten tidigare, ”Bygg…”, inte sade.

Bygg debug riktar sig mot samma fem mål med --debug: det är samma meny, bara läget ändras. Den kräver ingen enhet – det är den vägen man lägger ut en felsökningsbinär utan att vänta på att verktygskedjan svarar.

Kör

Enhetslistan ligger bakom sin post, inte i den. Utbredd i menyn tvingade den fram en förfrågan till verktygskedjan varje gång den öppnades: flutter devices tar några sekunder, och man betalade den fördröjningen för att välja ”Analysera” eller ”Hämta beroendena”. Den söks nu bara fram när den ska användas. Bara ett enda mål – och kommandot startar utan att fråga något.

”Kör” söker efter enheter och föreslår sin egen – eller alla. Utdata visas löpande, med Flutters tangenter till hands: hot reload (r), hot restart (R), hjälp (h), koppla från (d), rensa utdata (c), avsluta (q). ”Kör med alternativ…” lägger till det man vill till flutter run – --profile, --dart-define=nyckel=värde. ”Sök efter enheter…”, längst ned i samma meny, startar om sökningen och går tillbaka dit: en telefon som ansluts i efterhand skulle annars aldrig dyka upp.

Slutet anges: Klart, Misslyckades (1), Stoppad. Utdata kopieras med en knapp.

Ett lyckat bygge leder till sin fil. En knapp visas då i bandet: den för vyn till resultatets mapp och placerar pekaren på det – .exe, .apk, bundlen. Det är verktygskedjan som säger var den har skrivit, inte en lista med sökvägar som förs här: varje mål lägger sitt på ett annat ställe, och det ändras med Flutter-versionerna. Ingenting visas medan kommandot körs, eller när det har misslyckats – det skulle inte finnas något att visa.

Om verktygskedjan saknas

Knappen visas bara där Flutter är installerat.

PS – Processer

PS Processlistan, avläst med ett justerbart intervall.

Läsa

Kolumnerna visar minnet, användaren, kommandoraden.

Söka

Fältet i namnlisten – ”Sök i PS” – filtrerar listan på allt man ser där: namnet, men också kommandoraden och användaren. Retur startar; listan fortsätter att avläsas med sitt intervall medan filtret visas, och fältets kryss ger tillbaka hela listan.

Prestandadiagrammet

Högerklick på knappen PS öppnar Prestandadiagram – och listan med det: en kurva utan listan framför ögonen skulle säga att något pågår utan att säga vad.

En kurva i taget, vald med knapparna överst: processor, minne, disk, nätverk. En per disk och ett per kort, som i aktivitetshanteraren – en summa skulle inte ha sagt något, en fullbelastad disk och en annan i vila ger femtio procent tillsammans. Värdet från den senaste avläsningen står till höger, och krysset stänger.

Diagrammet sparar de sextio senaste avläsningarna. Man drar i linjen som skiljer det från listan för att förstora det, och den höjden sparas från en session till nästa. Stängt från början: ett diagram kostar en avläsning per intervall, och ingen har bett om det när listan öppnades.

Avläsningsintervallet

Längst ned till höger i vyn står datorns belastning: Processor 47 % · Minne 43 % · 5 s. Det sista talet är intervallet, och högerklick på det ändrar det – 5, 10, 15, 30 eller 60 sekunder. Det pågående intervallet visas där med fetstil, och valet sparas.

Det är där det ställs in, och ingen annanstans: man läser det medan man tittar på belastningen, och det är när man tittar på den som man vill förtäta det. Det har lämnat inställningarna av just det skälet – två ställen för samma sak slutar med att säga emot varandra.

Agera

• Ange prioritet.
• Kopiera kommandoraden.
• Öppna platsen för den körbara filen – en oläsbar fil säger det.
• Avsluta processen: den frågar inget, och det som inte är sparat går förlorat. Rutan påminner om det och räknar hur många processer som försvinner.

Se alla processer

Utan administratörsrättigheter är listan ofullständig. ”Starta om som administratör” startar om Meneaufile upphöjt – det nuvarande fönstret stängs. Ett nekande sägs, och listan förblir ofullständig i stället för att låta påstå att den är hel.

”Öppna Aktivitetshanteraren i Windows” finns kvar inom räckhåll: Meneaufile påstår inte att ersätta den.

SRV – Tjänster

SRV Windows-tjänsterna: deras status, deras start, deras beroenden.

Läsa

Statusen – stoppad, igång, pausad, och övergångstillstånden – och starttypen: automatisk, automatisk med fördröjd start, manuell, inaktiverad.

Söka

Fältet i namnlisten filtrerar listan på namnet och beskrivningen: ”skriv ut” hittar utskriftskön, som man inte alltid vet vad den heter. Det är vad Windows konsol inte kan göra. Retur startar, fältets kryss ger tillbaka hela listan.

Agera

Starta, stoppa, starta om, pausa, återuppta, ändra starttypen. En förloppsruta följer statusen tills den förväntade nås.

• Att stoppa en tjänst stoppar också det som beror på den; den avinstalleras inte för det.
• När den inte når den förväntade statusen säger Meneaufile att den verkar hänga sig och erbjuder att avsluta dess process.

Egenskaperna

Fyra flikar: allmänt (systemnamn, visat namn, beskrivning, den körbara filens sökväg, startparametrar), inloggning, återställning, beroenden.

Rättigheterna

Dessa kommandon kräver administratörsrättigheter: Meneaufile erbjuder att starta om upphöjt, och säger när upphöjningen nekas – ingenting har då skickats till tjänsten.

Lösenordet för ett tjänstekonto är ett undantag: det kan inte gå via ett administratörskommando, där det skulle kunna läsas i listan över processer. Meneaufile måste startas som administratör för att ändra det.

PLAN – Schemalagda aktiviteter

PLAN Systemets schemaläggare: det som startar av sig självt, och när.

Bläddra

Schemaläggaren är redan ordnad i mappar: i Windows innehåller \Microsoft\Windows\Defrag defragmenteringen. Meneaufile bläddrar i den som i en disk – mapparna öppnas med dubbelklick, sökvägsraden går uppåt, sökning och sortering fungerar som på andra ställen.

Varje aktivitet visar sitt tillstånd (klar, körs, inaktiverad), sin nästa körning och sin senaste körning, sitt senaste resultat, sina utlösare i ord – ”Varje vecka, mån, fre kl. 21:30” – och vad den kör. Författare och beskrivning visas via valet av kolumner.

Knappen visas bara där en schemaläggare svarar: i Windows, när tjänsten ”Schemaläggaren” körs.

Agera

Med högerklick: Kör, Avsluta, Aktivera, Inaktivera, Ta bort – på en aktivitet eller på en hel markering. Del tar också bort, efter att ha nämnt det som försvinner.

Systemets aktiviteter, under \Microsoft\Windows, går bara att röra med administratörsrättigheter: Meneaufile frågar då på nytt med dem, en enda gång för hela markeringen, och säger när upphöjningen nekas.

Skapa, ändra

Ny aktivitet…, med högerklick på en mapp eller i knappens meny, öppnar dialogrutan; dubbelklick på en aktivitet öppnar den där också. Där ställer du in:

• dess namn, dess mapp och dess beskrivning;
• vad den kör: programmet eller skriptet, dess argument, mappen den startar i;
• när: en gång, var X:e minut från en starttid, dagligen, varje vecka – med sina dagar –, vid inloggning, vid start; så många utlösare som behövs;
• kontot – ditt eget, medan du är inloggad; ditt eget, även när du är utloggad, med ditt Windows-lösenord som schemaläggaren sparar; eller systemkontot – och högsta behörighet.

En utlösare som dialogrutan inte kan skriva – vid en händelse i loggen, var femtonde minut under bara en timme – visas där och behålls oförändrad. I Windows skrivs aktiviteten om utifrån sin ursprungliga definition: dess villkor, energiinställningar och andra åtgärder rörs inte.

Schemalägga en åtgärd i Meneaufile

En säkerhetskopiering varje kväll, export av en databas varje morgon: Meneaufiles åtgärder kan schemaläggas. Schemalägg… finns i de dialogrutor som redan bekräftar dem:

• säkerhetskopiering och synkronisering (F10, F11) – riktningen och jämförelseregeln följer med;
• kopiering och flyttning (F6, Ctrl+F6), och dra och släpp;
• komprimering (F9) – arkivet får datumet för varje körning, arbete-2026-10-03.zip, och ersätter aldrig gårdagens;
• export av en databas eller en tabell: Schemalägg exporten…, med högerklick.

Dialogrutan säger vad som ska göras och frågar sedan när – samma utlösare som för en aktivitet – och under vilket konto. Det som en fråga skulle ha avgjort bestäms i förväg: konfliktprincipen väljs där, och ingen kommer att tillfrågas. Aktiviteten hamnar i schemaläggarens mapp \Meneaufile; det är där du ändrar dess schema eller tar bort den.

När aktiviteten utlöses:

• Ett Meneaufile-fönster är öppet: åtgärden hamnar i dess kö, som om du hade startat den själv.
• Inget fönster, inloggad: ett fönster öppnas för den och blir kvar.
• Utloggad – ”även när jag är utloggad” eller systemkontot –: åtgärden körs utan fönster. Systemkontot ser varken nätverksresurser eller sparade lösenord: det passar för lokala filer.

En systemavisering talar om hur den slutade, loggen antecknar det och aktivitetens senaste resultat behåller det: 0 för lyckad, 2 för avslutad med fel, 1 för misslyckad. En källa eller ett mål som skyddas av huvudlösenordet säkerhetskopieras inte när du är utloggad: ingen skulle finnas där för att skriva det. I Linux schemaläggs åtgärden medan du är inloggad.

I Linux

Tre mappar: systemd, systemets timers; systemd-user, användarens; crontab, användarens crontab. En ny aktivitet skrivs som en användartimer – en .service och en .timer i ~/.config/systemd/user –, eller i crontab om du lägger den där. Med systemkontot hamnar den i /etc/systemd/system, och PolicyKit frågar efter lösenordet.

I crontab får en aktivitet från Meneaufile sitt namn av en kommentar # meneaufile: namn ovanför dess rader; rader skrivna för hand visas under namnet på sitt program och stannar där de är. Det som ett paket har lagt i systemd kan inaktiveras men raderas inte: paketets nästa uppdatering skulle lägga tillbaka det.

REG – Registret

REG Windows-registret: systemets och programmens inställningar, ordnade i nycklar och värden.

Bläddra

I roten de fem rotnycklarna: HKEY_CLASSES_ROOT, HKEY_CURRENT_USER, HKEY_LOCAL_MACHINE, HKEY_USERS och HKEY_CURRENT_CONFIG. Nycklar öppnas som mappar; en nyckels värden är dess rader, med sitt namn, sin typ – REG_SZ, REG_DWORD … – och sina data, som i Registereditorn. Värdet utan namn visas som ”(Standard)”.

Kopiera sökvägen ger HKEY_CURRENT_USER\Software\…, så som adressfältet i Registereditorn läser in den igen. Registereditorn själv finns nära till hands, i knappens meny.

Modulen finns bara i Windows.

Redigera

Dubbelklick eller Retur på ett värde öppnar det i dess dialogruta, som följer dess typ:

• en sträng, eller en expanderbar sträng, vars %VARIABLES% expanderas vid läsning;
• flera strängar, en per rad;
• ett 32- eller 64-bitarsvärde, hexadecimalt eller decimalt;
• ett binärt värde, i hexadecimala byte – och varje typ som dialogrutan inte känner till, som behåller sin egen.

Insert skapar ett värde i den öppna nyckeln, Skift+Insert en nyckel; F2 byter namn på en nyckel eller ett värde; Del tar bort, efter att ha nämnt det som försvinner. En nyckel försvinner med sina undernycklar och värden, och ingenting går via papperskorgen: exportera först det du skulle vilja kunna lägga tillbaka.

Det som Windows nekar – oftast HKEY_LOCAL_MACHINE – begärs på nytt med administratörsrättigheter, en enda gång för hela markeringen.

Exportera, importera

Att dra en nyckel till en filpanel, eller kopiera den till den andra panelen med F6, skriver en .reg-fil – en per nyckel, undernycklar inräknade, i Registereditorns format. Valda värden hamnar tillsammans i en enda fil, vars namn efterfrågas.

Omvänt importeras en .reg-fil som släpps på registret, efter bekräftelse: den skriver till de platser den anger, oavsett vilken nyckel som är öppen, och en fil som inte kan läsas helt tillämpas inte alls.

BDD – Databaser

BDD MySQL, MariaDB och PostgreSQL: servern, databaserna, tabellerna, raderna – allt det bläddrar man i som i mappar, och kan redigera.

Ange en anslutning

Motorn, värden, porten, användaren, lösenordet och en standarddatabas – frivillig: utan den öppnas servern på sin administrationsdatabas. En Windows-tjänst kan anges för att läsa dess tillstånd, och Meneaufile fyller i den av sig själv när den hittar den.

Den angivna tjänsten nås med ett klick, från två ställen: ”Öppna tjänstens plats” i anslutningens meny, och under felet när man går in i en databas vars tjänst är avstängd – anslutningen nekas, knappen leder till SRV, till själva tjänsten, där man startar om den. Utan den fick man gå ut, hitta raden igen och gå via dess meny.

Motorn bär sin symbol, som typen av en post i NET: i rutan väljer man det man ska känna igen på raden.

Förflytta sig

Server → databaser → tabeller → rader. F12 växlar mellan data i en tabell och dess struktur. En databas kan fästas för att hittas överst.

Servern har också sina egna vyer: konton, pågående frågor, serverstatus, serverinställningar, rutiner. De är skrivskyddade; deras åtgärder finns i högerklicksmenyn – byta lösenord, ställa in en variabel, döda en process.

Raderna

• Redigera rad: en post, med primärnyckeln utpekad. En tabell utan primärnyckel nekar ändring – en rad kan inte identifieras där, och att ändra den skulle beröra andra.
• Sök ett fält: från åtta kolumner öppnas formuläret med en sökning. Några bokstäver av namnet lämnar bara de fält som bär det, och Retur sätter markören i det första. Ett fält som sökningen döljer behåller det som skrivits i det.
• Ett datum-, tids- eller datum-tid-fält har två knappar: kalendern och Nu, som fyller i nuvarande ögonblick på sekunden.
• Lägg till en rad, kopiera raden som JSON, kopiera rader till urklipp.
• Ett fält kopieras för sig, med ett enda handgrepp, utan att posten öppnas.

Strukturen

Fälten med sin typ, sin kollationering, sitt standardvärde, sina egenskaper, sin kommentar; indexen med sin art (primärnyckel, unikt, index) och sin metod. Ett fält läggs till först, sist eller efter ett annat – PostgreSQL lägger däremot alltid till sist i tabellen, och säger det.

En typväljare ordnar motorns typer efter familj: heltal, decimaltal, text, datum och tider, binärt. Man filtrerar dem genom att skriva.

Töm en tabell (truncate) tar bort alla dess rader, behåller tabellen och nollställer auto-inkrementet. Det finns ingen papperskorg på en server: det sägs innan.

Relationsdiagrammet

”Relationsdiagram” ritar tabellerna och deras kopplingar.

• Man släpper en tabell från listan till vänster för att lägga den på ritningen; man tar bort den genom att dra ut den ur ritningen, eller med högerklick.
• Man drar ett fält till en annan tabells för att rita en koppling. Den är rent visuell: servern berörs inte.
• ”Visa allt” ramar in helheten; mushjulet zoomar in och ut; ett filter hittar en tabell på dess namn.
• Layouten sparas: ritningen förblir som man lämnade den.
• ”Exportera som bild” skriver ritningen i mappen i en annan vy – finns ingen sådan säger Meneaufile det hellre än att skriva vart som helst. ”Öppna på platsen” leder dit sedan.

Exportera till en mapp

En tabell har inga byte: den kopieras inte som en fil. Det man får ut av den på en disk är en SQL-export.

• F6 till en panel som visar en mapp, eller ”Exportera med struktur” som frågar i vilken vy filen ska läggas: en .sql-fil per tabell.
• På en hel databas går exporten igenom alla dess tabeller, under en förloppsruta som man kan stoppa. Slutmeddelandet nämner de skrivna filerna; ett misslyckande nämner tabellen där det stannade – ”en del av databasen saknas” skulle annars synas först vid uppspelningen, för sent.
• På valda rader skriver exporten lika många INSERT, i en fil vars namn efterfrågas – tabellens eget föreslås. Rader från en fråga som läser flera tabeller nekas: ingenting skulle säga var de ska sättas in igen.
• Schemalägg exporten…, med högerklick på en tabell eller en databas, gör den till en regelbunden säkerhetskopiering: varje körning skriver daterade filer, clients-2026-10-03.sql. Se Schemalägga en åtgärd.

Importera, klona

• Att släppa en .sql på en databas spelar upp den, efter en fråga som nämner filen och databasen. En enda fil, och en .sql: varje annat släpp avvisas med ett ord. På servernivå skulle ingenting säga var den ska spelas upp – det krävs en databas.
• Klona databasen skapar en ny databas på samma server och kopierar tabellerna dit. Om den stoppas på vägen förblir klonen ofullständig, och Meneaufile säger det.
• Till en databas leder en export ingenstans: den riktar sig mot en disk. Det sägs, annars skulle man tro att filen var skriven.

Frågorna

En SQL-fråga skrivs på den öppna databasen och skickas med Ctrl+Retur. De senaste frågorna föreslås. Resultatet är en lista som vilken annan som helst: man sorterar i den, markerar i den, exporterar den.

SQL-loggen sparar allt som har skickats, med antalet berörda rader. Den kan kopieras och tömmas.

Jämföra två tabeller

F8 på två tabeller jämför deras strukturer: utan byte är det fälten och indexen som ställs mot varandra. Se Jämföra.

Ta bort

Att ta bort en anslutning tar den ur listan tillsammans med dess lösenord. Servern berörs inte.

MAIL – Post

MAIL IMAP- och POP3-brevlådor går att bläddra i som mappar: en mapp per brevlåda, en fil per meddelande.

Ange ett konto

Adressen, det visade namnet, protokollet – IMAP lämnar mapparna på servern, POP3 hämtar en enda lista – och krypteringen: TLS direkt, STARTTLS därefter, eller ingen. Utgående post (SMTP) har sitt eget avsnitt; lämnas det tomt används läskontot.

De stora leverantörerna

Inställningarna för de vanligaste e-posttjänsterna i Frankrike, alla med TLS direkt på dessa portar. Kontot är den fullständiga adressen, om inget annat anges; lösenordet är e-posttjänstens – eller, hos Gmail, Yahoo och iCloud, ett applösenord som skapas i kontots säkerhetsinställningar, eftersom det vanliga lösenordet där nekas för program.

STARTTLS-portarna, när en leverantör föredrar dem: 143 för IMAP, 110 för POP3, 587 för SMTP. Hos Gmail måste IMAP vara aktiverat i e-postens inställningar, och tvåstegsverifiering vara på plats innan applösenordet skapas. Outlook.com, Hotmail och Live godtar numera bara en ”modern” autentisering (OAuth), som Meneaufile inte talar: enbart lösenord nekas där. Meneaufile autentiserar med lösenord – AUTHENTICATE PLAIN eller LOGIN –, alltid under kryptering.

Läsa

Ett meddelande öppnas med F3 som en fil. Bilagorna är rader: man kopierar dem till en panel som allt annat. Kolumnerna visar status – oläst, besvarat, flaggat, utkast, bilaga – och ”Markera som läst” eller ”oläst” ändrar den.

Meddelandet läses på vitt papper, oavsett tema – mörkt som ljust: ett ljust tema hämtar sin yta från den valda nyansen, och e-posten skulle ha lästs på rosa eller blekblått. Ett meddelande i renodlad text behåller sin fasta breddstil, som i en webbmejl, och radbryts: de långa raderna ryms i rutan i stället för att sticka ut åt höger, och avsändarens radbrytningar förblir hans eller hennes. En adress som är utskriven i klartext går att klicka på – http:// eller https://, och inget annat: att gissa en adress utifrån en punkt skulle göra en länk av varje citerat filnamn. Punkten som avslutar meningen hör till meningen.

Skriva

”Nytt meddelande…”, ”Svara”, ”Svara alla”, ”Vidarebefordra”: mottagare, kopia, ämne, text, bilagor. Ett konto utan utgående server säger det – man måste ange en för att skriva från det.

De tre handgreppen finns i läsrutan, uppe till höger, och vid högerklick på en rad. ”Svara” skriver till avsändaren enbart, ”Svara alla” lägger till de andra mottagarna. Att svara stänger läsningen och öppnar skrivningen, med citat.

Vad som händer under tiden

Var femte minut frågar Meneaufile servrarna på nytt vad som väntar, och knappen MAIL visar antalet olästa meddelanden i ett märke. Ingenting laddas ned: det man frågar efter är antal, några byte per mapp. Papperskorgen, skräpposten, utkasten och skickade meddelanden ingår inte.

Muspekaren visar vilken brevlåda som väntar: först totalen, den som märket bär, sedan en rad per konto. Med fyra brevlådor sade ”12” inte vilken som skulle öppnas. En enda brevlåda behåller sin enda rad, och kontot som inte har svarat får ingen rad – noll skulle säga ”ingenting väntar dig”, vilket man just inte vet om det.

F5 väntar inte de fem minuterna. Uppdatera i e-posten frågar servern på nytt om kontots mappar, hur många olästa de bär och deras total: märket, mapparnas antal och listan stämmer direkt överens. Utan det sparades de en gång för alla, och bara nästa avläsning rättade till dem – man uppdaterade framför sin brevlåda, och ingenting rörde sig.

När valvet är stängt tiger bevakaren: kontonas lösenord sover där, och det är inte en timer som ska väcka den dörren.

Kolumnerna i en mapp

Ämne, avsändare, Datum, storlek, status, identifierare. Datum är det som avsändaren anger: det är det alla klienter visar, och sorteringen görs hos servern.

Två kolumner till efterfrågas i menyn för kolumner, dolda från början eftersom sju kolumner redan ryms dåligt i en panel:

• Mottaget: när servern tog emot det. De två datumen skiljer sig vanligen med en sekund, med tre dagar när ett relä har dröjt, och med tjugo år när klockan på andra sidan går fel.
• Läst den: när du läste det. Protokollet säger inte det – det vet att ett meddelande är läst, aldrig när –, så det är Meneaufile som sätter det, i ögonblicket då det sätter flaggan. Ett meddelande som lästs någon annanstans, i webbmejlen eller på telefonen, kommer alltså som läst och utan datum: det är ärligare än ett uppfunnet datum. Det sparas bredvid meddelandena, i lu.json: på ett USB-minne följer det med dem.

Hitta ett kontos lösenord igen

Kontolistan lämnar aldrig ut ett lösenord. För att läsa det på nytt – konfigurera en telefon, ett annat program – kopierar man kontot till listan NET: F6 till en vy som är öppen på den, eller dra och släpp. Posten bär kontots namn, användarnamnet, adressen till lässervern, den utgående servern som kommentar, och lösenordet.

I ordningsmappen som är öppen på andra sidan, och inte i listans rot: det är där man sedan letar efter det. Att flytta går inte – kontot skulle behöva tas bort ur sin lista för att läggas i valvet, medan det man lägger där är en dubblett av lösenordet; Ctrl+F6 säger det i stället för att kopiera i tysthet.

Vad som blir kvar hos servern

Att ta bort ett konto tar bort det ur listan, med dess lösenord. Brevlådan förblir orörd hos servern.

Inställningarna

Kugghjulet i namnlisten öppnar inställningarna. De är ordnade i avsnitt: utseende, paneler, fillista, snabbåtkomst, verktyg, valv, plats.

Det som inte finns där

Det som ställs in medan man arbetar: kolumnernas ordning ordnas i ”Välj kolumnerna”, modulernas i sin låda, grupperna bredd vid handtagen. En inställning som går att göra där man ser den har inget att göra i en ruta.

• Panelernas layout väljs med högerklick på en panels nummer, och med Alt+1 till Alt+0 – se panelerna.
• Avläsningsintervallet för modulen PS ändras med högerklick på datorns belastning, längst ned i dess vy.
• Utmatningen efter en kopiering bockas i kopieringens ruta, när målet är ett flyttbart medium.

Temat

Tre val: System, Ljust, Mörkt. ”System” följer datorns inställning och ändras med den utan omstart.

Accentfärgen

Sju nyanser, den ursprungliga först. Hela färguppsättningen härleds från den här fröet: knapparna, kanterna, markeringen, pekaren.

En kort lista, och inte en färgväljare: en nyans vald på måfå ger kontraster som inte har prövats – en skarp gul som accent gör knapparnas text oläslig. De här är tillräckligt mörka för att bära vitt i ljust tema, och tillräckligt levande för att framträda i mörkt.

Det som accenten inte färgar

Bakgrunden i en tät lista förblir rent vit i ljust tema. Material färgar normalt hela sin palett med den valda färgen; över hundratals rader tröttar den färgade slöjan och grumlar filtypernas nyanser, som är de som bär mening.

Språket

Tjugofem språk, plus ”Systemets språk”. Gränssnittet ändras utan omstart.

Listan

• Textstorlek i listor: raderna och ikonerna följer med.
• Kolumnerna, deras ordning och deras bredd – ställs in i själva listan, och sparas för den här mappen, för liknande listor, eller för alla.

Verktygen

• Textredigerare: den som F4 öppnar. ”Den första som hittas”, eller ett valt program – märket %1 står för filen; utan det läggs den till sist.
• Kör kön samtidigt: de långa åtgärderna startar alla så fort de kommer, i stället för att vänta på sin tur. Se kön.
• Meddelanden per omgång: hur många meddelanden en brevlåda hämtar på en gång, resten kommer när man rullar ned till botten. Se MAIL.

Valvet

Hur länge valvet står öppet: tills programmet stängs, eller några minuter. Efter den tiden efterfrågas huvudlösenordet på nytt.

Konfigurationens plats

Portabelt läge: konfigurationen ligger normalt bredvid användarens profil. En markörfil bredvid den körbara filen får den att ligga där, och programmet lämnar då inga spår på datorn – nyckelfilerna inräknade, och den här manualen med dem.

Det som har gränser

Det som har gränser, och varför.

• Visaren läser sextiofyra mebibyte i ett svep; därutöver visar den ett fönster av filen, och två gränser leder till början och slutet.
• En skyddad mapp går helt genom minnet: över sextiofyra megabyte vägrar Meneaufile i stället för att krascha. Handgreppet är avsett för dokument, inte en diskavbildning.
• En tjänst syns inte över nätverket: tillståndet för en fjärrserver är det som dess värd svarar på ping, inte tillståndet för en tjänst.
• Ett TeamViewer-id kan inte pingas: för att övervaka en dator som är ansluten på det sättet måste man ange dess IP-adress.
• En tabell kopieras inte som en fil: den har inga byte. Det man får ut av den på en disk är en SQL-export – se BDD.
• En export från en databas till en annan databas leder ingenstans: exporten riktar sig mot en disk. För att fylla en databas kör man om en .sql i den, eller klonar.