Visa och redigera

F3 öppnar visaren, F4 systemets redigerare.

Vad den läser

Text, Markdown, HTML, CSV-tabeller, bilder, PDF, Office-dokument, video och ljud – och allt annat i hexadecimal vy. Pilarna går till nästa fil utan att stänga den: det är det som skiljer mellan att titta på en fil och att bläddra i en mapp.

Den egna renderingen är ingen motor: den läser rubriker, listor, tabeller, länkar; den känner varken CSS, skript eller bilder. För en sida som är beroende av dem lämnar knappen ”webbläsare” över den till systemets – redan installerad, och den säger sanningen. Ett Office-dokument går likadant till sitt program när det är installerat.

JSON och XML formateras om när filen läses i sin helhet: en tagg eller ett värde per rad, fyra blanksteg per nivå. En web.config eller ett API-svar ryms ofta på en enda rad, som man följde med fingret. Det som inte går att tolka – en fil som avkortats av läsfönstret, en .json som inte är det – förblir som det är: hellre källan än ingenting. Filen skrivs aldrig om: det är en formatering på skärmen.

Söka i den

Visarens fält söker i den visade filen, räknar träffarna och går från den ena till den andra. I en PDF är det den extraherade texten som söks.

En fil som ändras framför ögonen

En visad textfil läses om av sig själv. Meneaufile tittar på den varannan sekund: om den har ändrats läser om den utan att läsningen rör sig. Står den däremot längst NED i filen följer den med det som kommer – det är en logg man ser rinna.

Gränserna

Visaren läser sextiofyra mebibyte i ett svep; därutöver visar den ett fönster av filen, och två gränser leder till början och slutet.

Meneaufile-manualen, på svenska.